För några år sen
då jag gästade en stand-up-kväll på Teater
Viirus, beskyllde André Wickström mig för att se ut
som om jag hade spelat alldeles för mycket Dungeons & Dragons
och envisades hela föreställningen igenom med att kalla mig
för Gandalf. Och det samma kan med rätta sägas om Thoby
Loth. Det här är nordiska folksagor och Lord of the Rings
så det förslår. Fast det säger ju redan albumets
titel.
Thoby Loth är en fyrväppling som leds av den flöjt- och keyboardspelande Tobias Tåg och som spelar en blandning av folkmusik, Tolkienheavy och progg. Det musikaliska kunnandet i bandet är oklanderligt och så är också hela skivan instrumentalisk. Det spelas om fauner, Näcken och ett land med tre månar och inspirationen kommer dels från nordisk folkmusik och dels från gammal keltisk eller irländsk folkmusik. Och så naturligtvis lite heavy, man kan ju inte låta bli att tänka på Jethro Tull. Och i bakgrunden finns hela tiden en stadig bas av 70-talsheavy. På skivan finns både smäktande ballader, som Näcken och Vid Vägens Slut, och rivigare spår som Tre Månars Land eller Rus.
Det är alltid skönt med band som gör nånting annorlunda, speciellt om man vågar ta ut svängarna som mycket som Thoby Loth. Och Thoby Loth gör det här bra, med stil och precision. Men skivan har två svagheter. För det första har man använt samma idé lite för många gånger, vilket leder till att flera av låtarna låter likadant, Faundans och I Lägereldarnas Tid är de facto nästan helt identiska. Det finns alltså en risk att man tröttnar. Den andra svagheten är att jag åtminstone aldrig blir förflyttad till det där sagolandet som Thoby Loth spelar om. Jag är inte säker på vad det beror på, det kan ha att göra med att det trots allt alltid finns lite för mycket traditionell rock i låtuppbyggnaden, och dels kanske på att soundet, trots de spännande instrumenten och melodierna, egentligen aldrig rör sig på mer än ett plan, det blir helt enkelt lite endimensionellt.
Men, detta sagt, är det här en skiva jag uppskattar mycket och hoppas att bandet i framtiden utvecklas och bjuder på mer spännande utgåvor. Alla vänner av antingen Tolkienheavy eller gammal folkmusik torde gilla skivan, så kipin kapin och köpa!
Thoby Loth är en fyrväppling som leds av den flöjt- och keyboardspelande Tobias Tåg och som spelar en blandning av folkmusik, Tolkienheavy och progg. Det musikaliska kunnandet i bandet är oklanderligt och så är också hela skivan instrumentalisk. Det spelas om fauner, Näcken och ett land med tre månar och inspirationen kommer dels från nordisk folkmusik och dels från gammal keltisk eller irländsk folkmusik. Och så naturligtvis lite heavy, man kan ju inte låta bli att tänka på Jethro Tull. Och i bakgrunden finns hela tiden en stadig bas av 70-talsheavy. På skivan finns både smäktande ballader, som Näcken och Vid Vägens Slut, och rivigare spår som Tre Månars Land eller Rus.
Det är alltid skönt med band som gör nånting annorlunda, speciellt om man vågar ta ut svängarna som mycket som Thoby Loth. Och Thoby Loth gör det här bra, med stil och precision. Men skivan har två svagheter. För det första har man använt samma idé lite för många gånger, vilket leder till att flera av låtarna låter likadant, Faundans och I Lägereldarnas Tid är de facto nästan helt identiska. Det finns alltså en risk att man tröttnar. Den andra svagheten är att jag åtminstone aldrig blir förflyttad till det där sagolandet som Thoby Loth spelar om. Jag är inte säker på vad det beror på, det kan ha att göra med att det trots allt alltid finns lite för mycket traditionell rock i låtuppbyggnaden, och dels kanske på att soundet, trots de spännande instrumenten och melodierna, egentligen aldrig rör sig på mer än ett plan, det blir helt enkelt lite endimensionellt.
Men, detta sagt, är det här en skiva jag uppskattar mycket och hoppas att bandet i framtiden utvecklas och bjuder på mer spännande utgåvor. Alla vänner av antingen Tolkienheavy eller gammal folkmusik torde gilla skivan, så kipin kapin och köpa!
Humppe