Måhända ett lite
överraskande par, kan man tänka, men skräckrockarna
Paradoxx och partyrockarna Rock Fule har gjort en gemensam singel med
tre låtar. Den första, You Made Us (Blame Yourself) är
de facto en kollaboration, där det bästa i båda banden
kommer fram. Där Paradoxx ibland kan bli lite jämntjocka,
hämtar Rock Fuel en bra liten udd till musiken, och där Rock
Fuel kan vara lite fadda, hämtar Paradoxx dramatik. Låten
har en härlig känsla av Mötley Crüe över sig,
trots att den rör sig i en aning tyngre sfärer. Jag undrar om
banden inte permanent borde förena krafterna...
Rock Fuels Can't Rain All the Time är en fartfylld snabbis. Sångaren Conny har en intressant röst och man skulle gärna ha lite mera tid att lyssna på den. Jag tyckte redan då jag lyssnade på förra skivan att många av låtarna skulle ha mått bra av att lugnas ner lite. Det är så mycket explosivitet och energi i musiken att man efter en stund stänger öronen. I sig en bra låt, men jag börjar hyperventilera!
31/10 Haddonfield är naturligtvis en hyllning till gamla goda Halloween-filmerna, som ustpelar sig i Haddonfield. Paradoxx gör här vad de kan bäst, Type 0-Negative blandat med 69 Eyes, men Paradoxx har nu äntligen lyckats skapa sin alldeles egen stil där en ordentlig dos punk blandas in i goth rocken. Ännu saknar jag kanske lite tyngd och personlighet i gitarrmattorna, soloriffen är det inget fel på. Låten i sig är en av de bästa Paradoxx har gjort och det verkar som om gänget börjar hitta både form och stil. Det är tightare, fränare och mindre "heimlaga" än tidigare.
En kort, men uppfriskande helgjuten liten singel!
Rock Fuels Can't Rain All the Time är en fartfylld snabbis. Sångaren Conny har en intressant röst och man skulle gärna ha lite mera tid att lyssna på den. Jag tyckte redan då jag lyssnade på förra skivan att många av låtarna skulle ha mått bra av att lugnas ner lite. Det är så mycket explosivitet och energi i musiken att man efter en stund stänger öronen. I sig en bra låt, men jag börjar hyperventilera!
31/10 Haddonfield är naturligtvis en hyllning till gamla goda Halloween-filmerna, som ustpelar sig i Haddonfield. Paradoxx gör här vad de kan bäst, Type 0-Negative blandat med 69 Eyes, men Paradoxx har nu äntligen lyckats skapa sin alldeles egen stil där en ordentlig dos punk blandas in i goth rocken. Ännu saknar jag kanske lite tyngd och personlighet i gitarrmattorna, soloriffen är det inget fel på. Låten i sig är en av de bästa Paradoxx har gjort och det verkar som om gänget börjar hitta både form och stil. Det är tightare, fränare och mindre "heimlaga" än tidigare.
En kort, men uppfriskande helgjuten liten singel!
Humppe