Misty Shade of Green
har redan hängt med en tid. Bandet spelar en blandning av indie,
proge och gammaldags 70-talsheavy.
ZXC:s recensent Jesper Karlsson minns
hur Mistys D-moll fick honom i extas första gången han
hörde bandet live, och hur besviken han var då han sedan
köpte skivan. Det var för nästan 10 år sen.
Så här säger Jepson nu...
Nåja, historien upprepar ju sig. Hänförd och uppeggad
skaffar jag mig bandets senaste skiva och återvänder hem
för att författa recensionen. Till min enorma besvikelse
upptäcker jag återigen att skivan inte på något
vis kan mäta sig med framträdandet. Visst, mixen är
bättre än senast, men fortfarande känns många av
låtarna platta på något vis och sången blek,
ojämn och klagande. Av skivans nio låtar är det bra
två som känns som jämna, melodiskt fungerande och
medryckande helheter; And In the End och ”indianstycket”
Wanbli Galeshka. Synd, för det här är ett band som
verkligen skulle förtjäna lite mera synlighet, både
för sin talang och för den tanke som finns bakom
Misty’s musik.
Läs Jepsons hela artikel om Misty Shade of Green här!