Det är inte utan att jag blir positivt överraskad då titelspåret Hungry for Love sparkar igång den här 4-låtars-Ep:n. Bandet är ett utpräglat glamrockband, men låten flirtar mer med tidig Guns N' Roses i stil med Mr Brownstone eller It's So Easy. Soundet är tajtare än vad det är live, även om rytmsektionen mal på ganska monotont och oinspirerat genom hela sången. På skiva har också sångaren Kim en rätt intressant småsträv röst och stämsången är inte helt oäv.
Hot Pants inledande gitarriff har väldigt mycket Johnny Thunders över sig, och låten i sig är ganska kul, om kanske lite ooriginell. Men igen det där samma tråkiga malandet i bakgrunden.
Så kommer vi till Running in the Dark, som har en struttig rytm som igen för tankarna till Mötley Crüe. Refrängen är catchig och bakgrundssången snygg. Över lag finns här en hel del ganska snyggt rifferi, men ibland blir tempot lite för snabbt och paketet hotar att rasa isär ställvis. Snygga tempobyten.
Whiskey är väl ett originellt låtnamn? Men visst, "whiskey, whiskey on the rocks, give me som whiskey on the rocks" torde vara perfekt för ett gäng fulla rockenrollkids att mosha till. Låten är enkel och opretentiös, och kanske den som funkar bäst som fulländad låt.
Slutklämmen är väl att det här åtminstone funkar bättre på skiva än live. Men för tillfället står och faller bandet med förstegitarristen Johnny Scum, som ingalunda är nån virtuos, men laddar upp med riktigt fungerande rifforama, och som kränger ut verkligt snygga licks. Trots en smärre utskällning tidigare av sångaren Kim, låter han åtminstone i studion överraskande intressant att lyssna på. Det stora problemet är att allt bakom dessa två herrar är urtråkigt 1+1=2-klossbyggande. Mera tid i replokalen så att också rytmgitarren och basen klarar av att lyfta sig till samma nivå.
Humppe