Rockpublik är lite som hundar som känner på sig när jordskalv är på kommande. När en konsert är på väg att börja, dyker plötsligt stora folkskaror upp ur intet och plötsligt står väl över hundra personer framför scenen och väntar andäktigt på kvällens första uppträdande. Det visar sig vara The Doors. Och vilket Doors sen! På något sätt har arrangörerna lyckats återuppliva Jim Morrison, och han verkar inte ha varit död en dag ens. Kvar finns alla gamla manér. Morrison struttar omkring på scen som en stor gående fallossymbol med halvöppen vit skjorta och tighta läderbyxor och utstrålar en äcklig övermodig sexighet. Samma vansinnesvrål också. Och rösten är skrämmande lik den som trollband miljoner på 60-talet.
Jag kommer faktiskt på riktigt på mig själv med att glömma att bevittnar ett coverband, så pass bra är det. Jag gillar speciellt gitarristen Robbie Kriegers ljusröda jeans. Varför trummisen John Densmore har ett golvmopp på skallen vet jag inte, men glad är han i varje fall. The Doors av i dag är dessutom förstärkta med en basist och en trombonist, vilket hjälper till att fylla ut det redan mastiga soundet.
Efter en kort paus fortsätter alla skäggugglors maskotband, ZZ Top. Senast såg jag ZZ Top då de spelade som förband åt Stones på Stadion. Publiken, som nu består av några hundra personer, är kanske lite mindre, men desto mer entusiastisk. Och det verkar faktiskt finnas ungefär lika många fotografer på konserten som då. Men om jag inte fullkomligt missminner mig, bestod bandet då av tre personer, men nu står tre skäggnissar på scen, tillsammans med den mustaschprydda trummisen Frank Beard. Gitarristen och sångaren Billy Gibbons förklarar ändå att det är fråga om basisten Dusty Hills ”strange brother”. Ah, men då är ju allt som det ska. Skäggen är kanske lite kortare numera, men annars sitter allt där det ska, såväl soundet som de kännspaka movesen. Men HA!! Titta noga på bilderna. Nu har jag bevis på att ZZ Top använder lösskägg!
The Doors och ZZ Top är också RÅA:s sekreterare Nymans favoriter från kvällen. Han förklarar att konserten förut brukade ordnas som en konsert i mängden, och att det då var RÅA:s medlemmar som spelade. Sen fick man för sig att börja ordna det som välgörenhetskonsert, dels för att det då står mer ut i mängden, dels för att det är lättare att få understöd då. Och då måste man ju börja boka riktigt stora band. I fjol ordnades Live 8 och i år följaktligen Live 9. I fjol besökte runt 500 personer evenemanget. I år är det lite färre, men det tror han beror på att tidpunkten inte är helt optimal, det ordnas mycket annat samma kväll.
