Bandet EC spelade inför en liten, men entusiastisk, publik på Club Liberté i Helsingfors för ett par veckor sen. EC - short for Emilia och Camilla - short for Emilia Nyman och Camilla Heidenberg har spelat tillsammans i sju år. Det hela började som en duo, Camilla på piano och Emilia på sång, som spelade hederlig gammaldags jazz. Med tiden har gruppen fläskats ut med klassisk rock-combo i bakgrunden och så lite blåsare till och med det har musiken också tagit en poppigare riktning.
Den klassiska jazzen hänger ännu med på konserterna, dock. På Liberté spelar Emilia och Camilla ett par låtar som duett i början och slutet på setet. Annars är EC ett djur som är lite svårt att artbestämma. Helhetsintrycket från konserten är att det är svängigt, funkigt och själfullt. Men någon renodlad jazz eller funk eller ens soul är det inte fråga om. Grunden i låtarna ligger snarare i nån sorts svensk schlager, till och med med lite musikalinfluenser - och det här gäller nu främst melodierna. Att låtskrivaren Heidenberg tittat västerut är ingalunda överraskande med tanke på hennes åländska ursprung. Med grymt groovig rytmsektion och Heidenbergs svängiga piano lyfts låtarna ändå upp till något som mer låter som funk, soul och rock. Pricken på i:et är sedan saxofonisten och flöjtisten Teemu Korpikoski och Emilia Nyman som sätter den jazziga själen i låtarna.
EC är ett band som är kul att se på, det finns inget tvunget eller pretentiöst i spelandet. Här spelas det för kärlek till musiken, glädjen i att uppträda. Heidenberg håller bandet i ett tryggt grepp vid pianot och Nyman är ett verkligt fynd. Hon hanterar allt från klassisk jazz till pop och rivigare funknummer med en klar och fyllig röst. Kontakten till publiken är omedelbar och okonstlad, precis som musiken.
Humppe