Sist ut är kvällens huvudartist The Dogshit Boys, som spelar något
som de själva kallar Flashrock, och är en osannolik mix av
Turbonegro, The Stooges, Black Sabbath och allmän galenskap.
För det här bandet, bestående av La55e (sång),
Pepé (gitarr/bas), AG (bas/gitarr) och Leo (trummor), alla med
efternamnet Dog, är det här en rutinspelning. Men trots att
det kanske inte är överdrivet inspirerat, är det utan
vidare den spelning som får igång publiken. Trots att jag
inte kan se att många fler skulle ha tagit sig in i lokalen,
verkar åtminstone åhörarnas energi ha höjts till
det dubbla efter att La55e skränat "Huoria!!" i sin mick som
är prydd med ett tiotal scarfar och en barbiedocka.
DSB har spelat ihop i snart 10
år och det hörs. Även om ingen av musikerna precis
är några trollkarlar med instrumenten, vet de vad de kan,
håller sig till det och gör det bra. Det är skitigt,
skränigt, tungt och perverst så det förslår.
Gränsen till buskis á la 1g3b är alltid
närvarande när det gäller DSB, men på något
sätt lyckas de vandra knivseggen ut, utan att ramla ner i
humor-diket. Det är mycket humor och självironi både i
texter och scenmanér, men själva musiken och
uppträdandet är på allvar. Att de dessutom lyckats dra
med en billast med entusiastiska (och välförfriskade)
die-hard fans från Helsingfors, som i något skede vinglar
upp på scenen, gör inte intrycket sämre. "Antingen
måste publiken ha diggat oss, eller sen var de alla i fyllan, men
jag har aldrig sålt så här många skivor efter en
keikka förut", påpekar vokalisten senare.
-- Humppe 11.4.2008