Opaque Buff är kanske det mest namnstarka av dagens band. Buffarna har ju recenserats, kanske inte alltid i så smickrande ordalag, på ZXC förut – läs mer och mer. Säga vad man vill om Opaque Buff, men de andas nog trots allt sleaze och glam. I ett skede av kvällen vinglar rockguden Johnny Scum (gitarr) omkring i salen med två ölstop i händerna och innan spelningen börjar har åtminstone tio glas radats upp på förstärkaren. Johnny, Julius (gitarr), Kim (sång), Larsle (trummor) och Magnus (bas) har fler scarfar än hela salens samlade kvinnoarmé tillsammans och ser ut som om de stigit ut från Suosikki år 1986. Buffarna har släpat med en manstark fanclub som moshar vilt framför scenen. Själv känner jag ett akut behov av att svalka mig, så största delen av konserten löper i cigarrettens tecken.
Sist ut är kvällens festföremål Trashcan Dance, som samma kväll släpper sin andra skiva Doomsday Disco. Lasse Grönros i svart läppstift, polisbrillor, svart officersmössa, läderjacka och nitar vet hur man tar scenen i besittning och han hoppar, vrålar, snorar och vreser ut texten till bandets horrorhumoristiska punkheavy. Sebastian "Dallas" Dahlström på bas blir inte långt efter där han står med sitt röda hår på ända som en flamboyant rockgosse från 80-talet och låter sina scarfar fladdra i luftrummet. Gitarristen Jürgen och trummisen Javier tar inte lika mycket utrymme, men sköter sina tomter med besked lite mer i bakgrunden.
Klockan är vid det här laget ett och publiken har använt sina bästa patroner. Även om det inte är brist på folk framför scenen, når euforin inte riktigt lika stora höjder som tidigare på kvällen. Det här trots att bandet är samspelt, tight och utan tvekan kvällens proffsigaste. För mer information om bandet och musiken, läs intervjun och skivrecensionen.
