- Skivan kommer i september, säger Andrei bombsäkert.
- Är det inte att ta i lite, frågar Martin, borde man inte hellre säga i höst.
- Okej, okej, skivan kommer i höst.
Musiken tycker Andrei kan beskrivas "in a stupid way" som 70-ies disco, med inslag av funk, jazz, latin och soul. Grunden ligger i en bra groove och starka melodier.
- Vi skäms inte för att ibland låta sliskiga.
Martin inflikar att bandet ändå fortfarande letar efter sitt sound.
- Vi letar efter ett gemensamt sound, hur våra instrument låter bäst tillsammans. Men om man skulle beskriva det vi vill uppnå så: It's like a 70-ies flying saucer dangling in the seaweed, trying to get to the party.
- Soundet måste vara organiskt, fyller Dallas i.
Vad är grejen med att allt måste vara analogt?
- Du förstår, cd-skivor är bara ett kommersiellt trick. Jag såg de första cd-skivorna i Sovjet redan på 70-talet. Men då hette de laser disc, och det skulle vara ett fantastiskt sätt att ha musiken för evigt på en behändig liten skiva. Men hur många gamla cd-skivor har du sett? Och det är inte bara för nostalgins skull jag gör allt analogt. Du måste komma ihåg att jag har drivit ett skivbolag. Jag satt och lekte med datorer och digitala leksaker i flera år. Men det är inte samma sak, man tappar helhetsbilden över musiken då man sitter och spelar allt i sektioner, och kan spela in hur mycket som helst när som helst och lappa och ta bort och lägga till.
- När vi spelar in en låt, spelar vi allt på en gång. Okej, vi lägger till fills, men annars spelar vi som på en konsert, förklarar Martin.
- Och band är dyrt, så vi har inte råd med att spela in en låt mer än kanske två gånger, så måste den sitta. Det betyder att man måste vara där och koncentrerad när man gör det.
- Man känner att det verkligen är ett hantverk, säger Dallas.
