Kvällen sänker sig över Rockperry då jag får ett meddelande av Kenneth Norrlin (Paradoxx/Die Zlaskhinx). ”Intervju i diitji med Velvet 6 klockan 19!” Finns inte mycket annat att göra än att lämna bandet som spelar (i skrivande stund minns jag inte vilket det var) och söka sig ut från festivalområdet på Kaskö, Vasa och ta sig till diket utanför där herrskapet har bänkat sig med pussikalja.
Kenneth sitter och halsar i sig rödvin och pekar mot en smal kille som sitter i svarta kläder, stora solglasögon med röda skalmar och knallrött illa påsmetat läppstift. ”Olle” presenterar han sig som.
– Velvet 6 är ett band för outsiders, musiken ger tröst. Det är lite som Bowie på 80-talet. På 80-talet måste man vara rätt. Det var så mycket som måste vara rätt och för dem som inte var det, var Bowie en tröst. Vi gör samma sak.
Bandet startades redan 2003 och hade i ett skede redan kontrakt med ett skivbolag.
– Men vi var inte nöjda med dem. De gjorde ingenting! Men för tillfället spelar vi in nytt material, tillsammans med Kimmo Ahola.
Skivan ska komma ut före nästa sommars festivalsäsong.
Svaren kommer långsamt och Olle upprepar ofta nyckelord i mina frågor innan han säger nåt. Jag kan inte avgöra om han inte riktigt förstår vad jag säger eller om han är eftertänksam, eller annars bara frånvarande. Men när svaren väl kommer är det ord och inga visor. Han talar med en djup och sexigt släpig röst som får en att lyssna, även om man inte alltid riktigt förstår vad han menar.
– Vår musik handlar om nattliv. Självförstörelse. Du vet, det finns en masa ungdomar som dricker ihjäl sig själva. Musiken är en ram för det.
Olle säger att musiken tar inspiration från döden. Och disco.
– De har allting gemensamt. Man dansar tills man dör. Man är färdig att förstöra sig själv. Vi spelar för barnen, för ungdomarna, för dem som lever det här livet.
– Man kan kalla oss vampyriska. Vi tränar på morgnarna, sen går vi och lägger oss och stiger upp igen till kvällen. Så är man starkare.
Själv säger Olle att han lyssnar på The Cult, Killing Joke, Beethoven och Bach. Då jag frågar vad han söker efter i musiken säger han bombsäkert: Sex.
– Musik och sex är ganska samma sak. Man njuter av bra musik och får en oerhört skön känsla av den. Som sex.
Text & foto: Humppe