För dem som inte är invigda, torde namnet Törttöilyrock inte säga nånting alls. För andra är det snudd på sommarens höjdpunkt. Som så mycket annat gott, har det sin början i The Dogshit Boys. Det hela lär ha börjat som en fylle-idé om en liten festival ute i Sibbos skogar, där DSB och likasinnade band som mer sällan får chans att göra festivalspelningar kunde örvla fritt med sina närmaste vänner. Platsen blev sedan Karskog i Sjundeå, på en danspaviljong, men annars var det här faktiskt en av de där fylle-idéerna som verkligen genomfördes.
I praktiken går det till så att artister och publik (som ofta också blir artister för en dag på Törttöilyrock, undertecknad vet vad han talar om...) tar sig ut till Karskog med kimppakyyti eller buss. Väl på plats finns DSB:s PA-system, en glödlampa i scentaket och en grill. Ölen, whiskyn och resten av sortimentet har man med själv.
Det skulle vara lockande att skriva ett avslöjande reportage om allt som försiggår på småtimmarna ute i Sjundeåskogen, men eftersom både mopo och släde och vägen har en tendens att rymma ju längre kvällen lider, är det en någorlunda gemensam överenskommelse att ”what happens on Törttö stays on Törttö”. Men i korthet är det här festivalen där de som aldrig någonsin annars skulle sjunga offentligt klär ut sig i roliga kläder och plötsligt lär sig tre ackord på gitarren.
Det här låter väl nu mest som en småfånig efterfest, men det som gör Törttöilyrock så speciellt är att dessa småpatetiska plojband delar scen med mer eller mindre högklassiga band. I år stod hr redaktör själv för det plojigaste inslaget. Bakgrunden är ett journalist-band vid namn The Nuclear Catfight, som grundades år 2002 och var aktivt fram till 2003. Här spelade undertecknad triangel och rytminstrument och sjöng hellre än bra. Som bäst var gruppen runt 10 personer stark och sysslade med så avancerade grejer som stämsång och stuff. Ibland lät det till och med riktigt bra. En lite decimerad uppställning gjorde comeback på Törttöilyrock 2006, då som The Nuclear Reunion. För att igen återförenas 2009 som The Nuclear Leftovers. Det viktigaste var naturligtvis att ta snygga promobilder. Eftersom instrumentationen bestod av akustisk gitarr, bongotrumma och tamburin. Nåjo. Nog om det.
The Magic Bullet är den här gången utan sin karismatiske sångare Johan Gullmets, men som nån skrev nånstans, ”you don’t cancel Törttöilyrock”. Gitarristen Tom Ahola har fått ta skeden i vacker hand och lära sig orden till alla låtar. Ahola börjar lite trevande, men får ångan upp ju längre giget lider. Ingalunda en av bandets bästa spelningar, men godkänt med äran i behåll.
