- År 2008 skulle bandet äntra studion, men trummisen verkade inte riktigt vara intresserad, så jag beslöt mig för att spela in en låt för mig själv, med bas och gitarr. Det gjorde jag på en dag. Joel fanns med som studiotrummis.
Musiken beskriver Ville som ganska vanlig finsk pop med amerikanska influenser.
- Typ Egotrippi. Men vi försöker att inte vara så dystra, det är något positivt över musiken. Influenserna kommer också från olika håll, såväl rap som schlager, vi är ett mycket fritt tänkande band.
Några låtar är redan inspelade, och de hittas på mikseri och gruppens MySpace-sida.
En lyssning på YleX:s sidor (MySpace strular på redaktörens dator...) bekräftar att det är en grupp med olika stilar i bagaget. Krystal Stealin Kyyneleet (döpt efter porrskådisen, ju! Se bilden ovan) är en energisk poplåt med 80-talsaktig synth som låter som nåt mellan Zen Cafe och valfritt finskt popband. Ou Beibi Jees sen igen en kosrning mellan country och dansbandsmusik med ett riktigt äkta dansbandsgitarrsolo. Kaikki Ei Mee Niin har en behaglig melodi skapad av akustisk gitarr och piano, och Ville ger också prov på att han inte alls är en oäv sångare, även om redaktören inte är speciellt förtjust i den tunna nasalsången som är så typisk för dagens suomipop. Emilia färdas in i ett landskap mellan fuzzgitarrpop och electropop och har nåt spejsat över sig. Kanske den mest intressanta av de fyra låtarna. Snacket om positiv musik visar sig ändå vara struntprat, samma depressiva stämning finns här som i många andra finska popbands musik. Men över lag är det hela välarrangerat, välspelat och snyggt producerat.
Några speciella planer för framtiden finns inte för tillfället förutom att spela in flera låtar i studion.
Text: Humppe
Foto: Suljettu Sunnuntaisin, Wikipedia
Foto: Suljettu Sunnuntaisin, Wikipedia