Factory, amatörrockarnas hagnäsiska tempel, ser ut som det brukar när jag smyger mig in, fast med lite mindre sexappeal sen rökförbudet gick i kraft. Jag är här för att intervjua Skulldriver, ett metalband från Borgå efter vad jag har hört. Jag hittar killarna i övre våningen och vi slår oss ner i soffan framför bardisken. De verkar inte fullt så farliga som jag föreställt mig dem.
Låtarna som finns att spela på deras MySpace-sida får mig att tänka på Pantera. Jag förmedlar denna upptäckt till bandet.
- Många har sagt samma sak, skrattar de och håller med.
För att inte trilla i en grop (min kännedom om de olika stilarna och inriktningarna inom hårdrock och metal är på gränsen till obefintlig) ber jag killarna berätta vad det spelar.
- Inte är det trash, och inte är det death, det är bara metal! konstaterar Kari som spelar trummor i bandet.
- Det är irriterande när folk nuförtiden definierar sig enligt olika genren inom metal, det finns minst hundra, tillägger han, allt flyter samman nuförtiden när folk börjar experimentera.
De här typerna verkar ha fötterna på jorden. Trots att de alla ser ut att passa in i metal-stuket menar de att ”image” inte är så viktigt och att det är skönt att man inte måste se ut som en hevare idag.
- Också Pekka Pouta går på Tuska, skrattar Kuli (sångare/gitarrist). Jag charmas av deras fördomsfria och öppna attityd.
Alla i bandet är finlandssvenskar och på frågan om det finns en finlandssvensk rock/metal-scen är de liteosäkra. Plötsligt vet jag inte riktigt själv vad jag är ute efter. ”Man kan ju inte precis kikka trummisen för att han skulle vara finskspråkig”, skämtar de. För det mesta är det Kuli och Kari som för snacket. Basisten Jocke är ganska fåordig och tystlåten, och Pede som är gitarist sitter i hörnet, kliar sig i skägget och säger knappt ett ord.
Måste man vara sur för att kunna spela metal?
De verkar inte riktigt veta vad jag talar om. Hm. Jag hade alltid tänkt mig att man spelar metal för att man är arg på saker. Int' då. De förklarar för mig att så är det ju inte, utan att det tvärtom är väldigt avslappnande. Fast sångerna handlar om krig och politik, och en massa annat.
Politik?
Nej, det här är inte ett politiskt band förklarar Kuli, men sångerna kan handla om personliga åsikter och attityder.