Det här var alltså tanken: Jag skulle skriva recensioner på de båda Provinssi-banden med finlandssvenska medlemmar, som jag var medveten om: Disco Ensemble och The Friend. Dessutom skulle jag göra ett djuplodande örvelreportage med tre finlandssvenska musiker på plats i publiken: AG från Dogshit Boys, Lukas från Magic Bullet och Ms Foster från Paradoxx. Nå nu var det nu så kucku det, skulle det visa sig.
Alla är vi ju medvetna om rockens påtalade kopplingar till de mer diaboliska elementen i samhället. Alla som vet något om rock och metal, vet också att det här snacket till 99,9 procent är kackaprat. Men nu var ju sanningen den, att Provinssirock 2008 inleddes på fredagen den trettonde. Och av någon outgrundlig anledning gick diskussionen i AG:s tantbil redan på väg till festivalen över till norsk black metal. De som har sett dokumentären A Headbanger's Journey, minns intervjun med Gorgoroths sångare. Då intervjuaren frågar "Where does the inspiration for Gorgoroth's music come from?", sitter sångaren tyst i två minuter, innan han med domedagsstämma svarar "Satan".
Det här skulle komma att bli mantrat för hela vår festival. Vart än vi vände oss, sjöng nån om Satan, Saatana, Piru, Musta Enkeli, The Devil eller diverse demoner och smådjävlar. Och det berodde inte bara på att det var ovanligt mycket metal på årets upplaga av festivalen. Till och med annars så snälla och beskedliga Jukka "Väinö" Karjalainen sjöng om vålnader utan lik och nekrofili. Det bandet som man kanske kunde tänka sig att mellan låtarna skulle åberopa de mörka makterna, finska metalfaijorna Mokoma, talade däremot i sina mellanspeakar om blommor och fåglar och om hur snälla ordningsvakterna var som bjöd på gratis dricksvatten. Vilket bara gjorde det hela ännu mer bisarrt.