Han berättar att Paradoxx fick sin början år 2006 då han och basisten Victoria "Vixo" Dahlbacka grundade bandet. Allt gick snabbt redan från början. En månad senare var den första singeln klar, vilken ledde till spelningar runtom i Österbotten, en musikvideo och sedan ett första album, A Date With the Crow, året därpå. Den första skivan innehöll låtar både på svenska och engelska. Grunden för musiken ligger i punken, men lutar lika mycket på gotisk skräckromantik i stil med Lords of the New Church eller Type 0-Negative. Och både på grund av sångarens vokalstil och bandets utseende är det omöjligt att inte dra paralleller till 69 Eyes. När jag frågar hur ofta de här parallallerna påtalas, bara suckar Foster djupt.
- Nå vi har väl tagit vår stil från samma håll som 69 Eyes.
Framför allt är Paradoxx ett visuellt band. Musiken får mycket av sin inspiration från skräckfilmer och redan nu har de satsat ordentligt på promobilder och videor.
- På senare tid har vi väl gått bort från punken en aning. Men vi spelar ännu jävligt enkel musik. Jag har aldrig riktigt kunnat med invecklade låtar med tempobyten och bryggor och utdragna solon. När nån i bandet har tyckt att alla låtar är för lika varandra har jag bara frågat vad som skulle ha hänt om Ramones hade tänkt på det sättet. Vadå? En låt!
Men är det inte viktigt att man kan hitta nåt nytt i musiken när man lyssar på den för tionde eller tjugonde gången.
- Nä, jag tycker att musik ska kännas genast från början. Det viktigaste är känslan i låten. Första lyssningen ska ge en kick.
Vi flyttar till vardagsrummet som är belamrat med cd-skivor, instrument och bekväma soffor. Jag frågar om Paradoxx inte är ett lite udda band i Österbotten.
- Jo, vi spelar ju inte AC/DC- eller Metallicacovers, säger Ms Foster.
Över lag är han i varje fall nöjd med rockscenen i Pampas. Det finns många bra band som skulle vara värda mer uppmärksamhet, bland annat mitt andra intervjuobjekt för dagen, Gung-Ho och Velvet Six. Det som kanske saknas allra mest är replokaler och ställen att spela på.
Foster menar vidare att det alldeles tydligt finns geografiska skillnader i musiken i Svenskfinland.
- I Jeppis har de ju en alldeles egen stil som baserar sig på det som Hellacopters har gjort, och i Vasa är det KISS och Metallica som gäller. I Åbotrakten har de sen igen jäkligt många bra punkband.
