De här orden yttras i Vasas Prisma-affär av en kort kille i landstigningskängor, tighta svarta jeans och en jeansväst med ett jättelikt Manowar-tryck på ryggen. Han kallas Magnum Bayer och spelar bas i heavygruppen Gung-Ho från Korsholm.
- Du får gärna uttala det Gang-Håå, sen. Vi vill inte bli förväxlade med några horor, har han sagt en stund senare då han plockat upp mig i Vasa i sin skruttiga bil. Det gick inte att ta fel på personen då vrålåket kom snitsande upp bredvid Oliver's Inn, rattad av en kille med långt blont hår och pilotbrillor.
Solen värmer junieftermiddagen då vi kurvar in på en skogsväg i Korsholm, på väg till Kämppän. Det visar sig vara en idyllisk liten röd gård med vita knutar, som vad jag kan förstå är hem till Gung-Hos sångare Captain Oliver och hans hund, en stor Bernersennen som skäller på mig. Kaptenen möter oss i studion. Han oroar sig för att hans mjukisbyxor inte ska se tillräckligt tuffa ut på bild, men med den frillan och ansiktsformen ser man nog rock ut fast i clownutstyrsel. Trummisen Simon Badmaga och gitarristen, som ännu inte har ett artistnamn, har bättre saker att göra i dag än snacka med mig.
Korsholm var ordet. Bandet hyser en enorm stolthet för sin hemkommun och dess enda inspelade låt heter också Black Isle (Korsholm - Mustasaari - Black Isle, Island of the Cross, get it?). Fan ta den som kallar Gung-Ho för ett Vasaband! Låten Black Isle är också det jag får höra allra först då jag stiger in i studion/replokalen. Eftersom gruppen på bild är ganska lik ett ungt Mötley Crüe, hade jag kanske väntat mig nåt mer Hollywood-aktigt. Men det som strömmar ur högtalarna är äkta arbetarklass-heavy i Iron Maidens, Manowars eller W.A.S.P.:s anda. Med tyngdpunkt på 80-talsstuk. Jag är överraskad över hur färdig musiken låter. Sången är remarkabelt bra och slår i de höga partierna någon Linmans-son av brädet så det visslar om öronen. Också gitarrsolon och baspartier sitter precis där de ska.
Från studion bär det av mot officen. Den visar sig vara en terassbalkong vid gårdens huvudbyggnad, där jag igen blir serverad kaffe. Jag är lite snopen över att jag inte fick ta del av Bayers 12-pack, men ids inte gnälla.
- Förstår du nu varför jag tog dig hit, frågar basisten och nickar ut över utsikten. Och visst är det slående vackert med solen som lyser över viken, omgiven av lummiga björkar. Det ligger nästan nåt sagolikt över det hela.