På den gamla goda tiden när stället var i sina krafts dagar, fick man röka var som helst. Golvet var översvämmat med utspilld öl och våta fimpar och borden var klibbigare än flugpapper. Jag minns att man fick akta sig för att inte sätta skjortärmarna på borden om man inte ville gå omkring våt om armarna resten av kvällen. Tappade man nånting på golvet, fick det nästan lika gärna ligga kvar, eftersom man inte visste vilka bakteriekulturer som frodades där. Överallt hängde en så tjock cigarett/haschrök att till och med en kedjerökare som jag fick röda och svidande ögon. Lukten av svett och gammal öl satt impregnerad i väggarna.
Vi som frekventerade stället älskade det för dess sunkiga atmosfär, och för att inga regler verkade gälla. Ingen tittade surt på en om man hade egna ölflaskor med eller hällde öl på varandra. På golvet framför scenen fanns alltid några galningar som mest sysslade med att slänga sina kroppar från ena sidan av rummet till andra, och knuffa omkull så många andra personer som möjligt på samma gång, vilket ledde till att alla andra knuffade tillbaks och moshpiten var i full gång. Jag har sett folk slå huvudet i scenkanten och stiga upp med ett stort flin på läpparna, eller slunga fulla ölflaskor i väggen så glassplittret regnade. Ibland kom den sympatiska svarta dörrvakten upp och frågade publiken om nån var minderårig, men papper kollades aldrig.
Factory var Helsingfors eget CBGB's, innan Ramones gjorde det känt. Det representerade allt det som rockvärlden glömt i dag, då alla band ska stajlas och klämmas genom Idols-pressen innan de får ett skivkontrakt. Det var här de riktiga soldaterna knegade på, kväll efter kväll för en packad och hängiven publik. Här spelade de som var för skitiga, för högljudda, för kontroversiella eller bara helt enkelt för dåliga för att få plats på de stora scenerna. Men ingen diskriminerades, alla fick vara med. Det var kärleken till musiken, och till livsstilen vi kallar rock, som räknades. Men framför allt var det den enda scenen i centrum av Helsingfors som kunde fungera som språngbräda för nya band, som ännu inte spelades i radio eller recenserades i Rumba. Det var stället som man hade sina första spelningar på, då man vågat sig ur replokalen. Nu finns det inget liknande mer. I dag är alla nya band hänvisade till studiefester eller ölsjapp, som helst av allt tar coverband. Vem ska ta upp stafettpinnen? För ett ställe som Factory behövs i Helsingfors. På samma ställe ska det nu öppnas en kinarestaurang. En vädjan till alla ZXC:s läsare: Bojkotta fanskapet! Eller gå dit och starta matkrig.
Text: Humppe
Foto: Jason Weckman & Humppe
Foto: Jason Weckman & Humppe