• Hem
• Konserter
• Skivor
• Artiklar
• Kolumner
• Enligt Artist
• Arkiv

Scenen är klar men var är den obligatoriska backstagen? Stället som enligt alla rockumentärer bjuder på gratis öl och har plats för ett dussin groupies. Personalen öppnar ett litet förråd av bord och stolar snett mitt emot scenen, den luktar en blandning av gymmets omklädningsrum och treans spåra. Ölen får vi köpa själv. Här känner sig The Magic Bullet inte som hemma. Efter soundchecken åker vi till mig för pizza, öl och fotboll.

Väl tillbaka i Kantis flyger fjärilarna i magen i takt med Motörhead när vi märker att folk faktiskt tänkt ägna sin fredagskväll till att se oss. I efterhand kan vi konstatera att närmare 70 personer såg oss spela. Största delen av publiken är bekant för åtminstone någon av oss så vi behöver inte sitta i vår unkna backstage och smygsupa.



Lite efter i tidtabellen stiger vi strax efter elva upp på scen. Passligt nog för att avbryta Bonnie Tylers smöriga Total Eclipse of the Heart med Electric Eye av Judas Priest tätt följd av I Wanna Be Somebody (W.A.S.P.). Sen går vi över till lite Megadeth, Misfits och Kiss. Vi ångar på som ett tåg genom den väl intränade spellistan och själv hinner man inte tänka så mycket.

Efter en rejäl uppvärmning med covermaterial vågar vi oss på eget. Vår senaste låt kallar vi Budapest. Låten är tillägnad den skitiga floden Donau och orden skapades under en efterfestens efterfest vid det nämnda stället. Johan (sång) är den enda som minns texten som inte finns nedskriven och Tom (gitarr) har skrivit musiken. Den andra egna låten är redan en obskyr klassiker från vår förra spelning. Vi har först nu kommit på att den är namngiven efter Finlands stjärna i ishockey-VM Antti Pihlström, som kunde ha ett motsvarande smeknamn på finska om man har lite snuskig och omogen fantasi.



De egna låtarna verkar gå hem och ingen reagerar när jag tappar min sladd efter solot i Ace of Spades. Vi avslutar med Breaking The Law som encore och tåget har nått ändstationen. Nervositeten för världens kortaste halvtimme glider av när publiken applåderar. De uppmuntrande kommentarerna efter spelningen gör att man får känna sig väldigt duktig.

Efter en lång natt med en minnesvärd spelning av Opaque Buff tvingas vi redan nästa dag släpa hem våra grejer från Kantis för att göra plats för nästa band. Vi har gått på vinst och biljettintäkterna gör att vi faktiskt har råd med en öl per man. Det här var på allvar mer än vi väntat oss av vår debut i den stora världen. Det enda man ännu kan begära är att få göra det åtminstone en gång till. Kom och se oss på Tomatkarnevalen i Närpes den 5 juli!

(Keikkan var djävulskt nog på fredagen den 13 juni)

Hem | Artiklar