Sebastian - Model Citizen
Skivan är som sagt på det hela urimponerande och jag
vidhåller
fortfarande att Sebastian har en av de mest intressanta
rockrösterna
för tillfället i det här landet. Lite David Gahan, lite
Ian Anderson, lite Michael
Stipe, mycket personlighet.
Till skivan
Opaque Buff - Street Decadence
Opaque Buff som
inte flirtar
med de så moderna goth-trenderna som förpestar rockscenen
intill
förbannelse för tillfället. Här tar man
istället vara på det som var
så härligt med den bästa hårdrocken i slutet av
70- och början
av 80-talet; råa punkinfluenser, stringtrosor i taket, vitt
pulver i
näsborren, trallvänliga refränger och ylande
Slash-gitarrer.
Till skivan
Neat Neat - Thrill of the Hunt
Det ska bli plus för intressanta och lite annorlunda
låtuppbyggnader, det finns mycket fantasi i det här bandet.
Instrumenthanteringen är inte värlsklass, men gruppen bygger
med mycket enkla medel upp en intagande och sympatisk atmosfär.
Det hela är en intressant mix av progressiv rock, lite psykedelia
och minimalistisk gitarrpop.
Till skivan
The Cajunga - Dancing With the Boys
Är det här den bästa skivan jag recenserat på
sidan? Mycket möjligt. Efter många om och men har The
Cajunga äntligen fått ut sin första fullängdare.
Och paradoxalt nog är det en mogen och helgjuten skiva från
början till slut. Luftig 70-talsrock i modernt popstuk med
härligt bombastiskt sound. Till skivan
Jane Distortion - Fucked Up Songs
About Beautiful Jane
ZXC:s favoritindustrialband Jane Distortion har i all tysthet
släppt en ny EP på webben. Fucked up songs about Beautiful
Jane innehåller 5 låtar, och bandet har från
förra skivan utökats med Markus Strandell till en trio
(Henrik Castell och Pekka Tiainen grundade bandet), dessutom medverkar
sångaren och ZXC-medarbetaren Jason Weckman på två av
låtarna. Till skivan
Heartbreak Stereo - Carried Through
This Waltz
Heartbreak Stereo spelar fortfarande old school-punk med tre ackord med
fart och energi som kunde kickstarta en jumbojet. Här ger man fan
i vad radion och MTV spelar och river på så att trummpinnar
och gitarrsträngar flyger. Heartbreak Stereo hör fortfarande
till Finlands punkelit och verkar inte vara på väg att ge
upp platsen så lätt. Till
skivan
Så är den äntligen
här då, Paradoxx
första riktiga fullängdare. Nu har till slut Paradoxx
lyckats
hitta sin nisch och stramat åt paketet så att det ligger
där nånstans mellan goth metal och klassisk
80-talshårdrock. Det här är musik som kunde fungera som
soundtrack till Peter Jacksons tidiga splatterfilmer - man vet inte
riktigt om man ska skratta eller rysa, så man gör
båda, vilket försätter en i en ganska besynnerlig
sinnesstämning. Till
skivan
Paradoxx / Rock Fuel - You Made Us
(Blame Yourself)
Måhända ett lite överraskande par, kan man tänka,
men skräckrockarna
Paradoxx och partyrockarna Rock Fule har gjort en gemensam singel med
tre låtar.
Till recensionen
Porcelain - ...as it were. Here and
there
Porcelain fortsätter de goda proggtraditionerna i Österbotten
med ett sound som för tankarna till tidigt 70-tal och de delar av
Flower Power-traditionen som inte nödvändigtvis gjordes
obegriplig av allt för mycket LSD. Här finns väldigt
mycket folk, en del space, lite modern jazz och så lite
regelrätt synthprogg. Till
recensionen
Agent Kooper - Head + Heart
Agent Kooper levererar en på samma gång filosofisk och
allvarsam, men lekfull och respektlös skiva. Musiken exploderar
aldrig, utan pyser på som en överhettad tryckkokare med
otroligt täta och härligt samspel. Samma koncentrerade energi
och komprimerade explosivitet går igenom som en röd
tråd från början till slut.
Till recensionen
Die Zlaskhinx - 173 Minutes of
Stupidity (DVD)
Sysslar man med antropologisk forskning rörande
södra Österbottens punksläkte, är det här en
guldgruva. Sällan har så mycket örvel,
meningslöshet och dumhet samlats på en tre timmar lång
skiva. Det här rör
sig om en samling inspelningar gjorda med en billig
hemvideokamera, troligtvis med en full kameraman. Både ljud- och
bildkvalitet är därefter. Till recensionen
Thoby Loth - Lägereldarnas tid
För några år sen då jag gästade en
stand-up-kväll på Teater Viirus,
beskyllde André Wickström mig för att se ut som om jag
hade spelat
alldeles för mycket Dungeons & Dragons och envisades hela
föreställningen igenom med att kalla mig för Gandalf.
Och det samma kan
med rätta sägas om Thoby Loth.
Till recensionen
Uprising - A Collection of Itä-Uusimaa's Finest Metal Cuts
Bara det faktun att Uprising finns
är en vinst i sig. Skivan är en samling med Östnylands
främsta heavy- och metalband. Den är utgiven på det
nygrundade bolaget Vault Forty7, som drivs av Tridents basist Matias
Löfman. På skivan medverkar Baton Rogue Morgue, Dying Fire,
Lost In
Tears, Kemistry, Trident, Skulldriver, Millennia, Cavus och
Corpolith.
Till recensionen
The
Oh La La's - Songs From the
Third Floor
Songs From the Third Floor The Oh La La's gruppens debutalbum. Den
som
är
bekant med The Bad Habit / The Cajungas explosiva rock kan bli en aning
överraskade av plattan. Det är en lågmäld och
balladtyngd skiva med amerikanska influenser. Låtarna är
bättre än skivan, tycker ZXC.
Till recensionen
Opus Symbiosis
Opus Symbiosis är ett band som faller löst
innanför
ramarna för alternative och progg. Det här är gruppens
första "riktiga skiva" och med sina 6 låtar svävar den
nånstans mellan EP och LP. En intressant bekantskap, tycker ZXC.
Kunnigt gäng och mångsidig musik - men det kanske spretar
åt lite för många håll. Till recensionen
TV-Licence Unpaid
Igen ett Pargasband... Men inget ont med det. Säga vad man
vill om
Pargas, men av nån besynnerlig orsak skiter staden ut det ena
bandet efter det andra. TVLU har släppt sin debut-EP och en
högklssig sådan av allt att döma. Mycket White Stripes,
mycket Flaming Sideburns. Till
recensionen
Kouzin Bedlam - Kouzin Bedlam
Ett band där allt är tillåtet och som består av
två bröder och en kusin, är vad det är fråga
om. Mer specifikt handlar det om hederlig 80-90-tals-popheavy med vissa
inslag av electropop à la Depeche Mode. Får ZXC säga
det själv, så är det en rasande bra skiva.
Till recensionen
1g3b - Saninjen gåss
Inga veit ja va annat men e man uta lande så kanski man fattar
någå åå va di häran tååpena
sjonger. Men åtminstånd så e de tofft å tongt
å myki kånstiga ord, som om inga alla rikit sku ha seti eld
på trappan helär viiki klåckan åt ret
håll. Ja tror dom försöiker va lite vidlyftiga mee. Ti rese ... rense ... textn
Horse - Devil in Disguise
Horse har släppt ännu en singel efter medlemsbyten. Den
här gången är det en aning rakare rör och mer
öppna amerikanska bilar än den förar ufo-inspirerade
sinkkun. Det är proffsigt och kunnigt, men kanske lite för
proffisgt, tycker ZXC. Till
recensionen
Jane Distortion - inspiration
interruption regret
För en skiva som är inspelad i ett vardagsrum av två
killar som aldrig spelat in en not förut är det här
snudd på mästerverk. Jane Distortions första platta
är en odyssé i experimentalism och industrial, kryddat med
allt från kranieexpanderande dubbla trumspår och elakartad
gitarr till minimalistiska pianoballader.
Till recensionen
Blast From The Past
Redaktören har en hög med finlandssvenska skivor i
skivhyllan, som inte precis är dagsaktuella, men som icke desto
mindre också förtjänar några rader. Bland annat
The Casbah, Cheap Strings, Dom Andra, Paradoxx och The Dogshit Boys. Till recensionerna
Marty The Random Guy - Hooks
Martin Laine från Sheena Hyenas har släppt sitt första
soloalbum under ovanstående pseudonym. Det är fråga om
en rootsig platta med slängar från både Pargas
fabriksgolv och Mississippideltat. Tunga och släpiga gitarrer
blandas med country-aktiga banjomelodier. Ett mycket bra initiativ,
tycker ZXC!
Till recensionen
Trashcan Dance - Doomsday Disco
Skräckpunkarna Trashcan Dance släppte sin andra
fullängdare - en blandning av rättfram punk och zombifierad
horrorrock. En skiva som förebilden Aleister Crowley säkert
skulle ha varit stolt över. Det blir knappast mer vrickat än
så här - men musiken är ändå stadigt
planterad i den gamla goda skräckrocken. Till recensionen
Heartbreak Stereo - Inspiration (Back
from the Dead)
Heartbreak Stereo är ett av Finlands hetaste punkband för
tillfället. Som känt vill ju Finländaren hellre ha
intetsägande fjanthevi levererad av Idols-artister, så om
man ska lyckas som punkband, får man tydligen göra som HS:
Bilda ette eget skivbolag och så fort som möjligt ge sig ut
i Europa. Och visst hör den här fullängdaren hemma bland
toppskiktet på punkscenen. Till recensionen
Opaque Buff: Hungry For Love
Ingen som har lyssnat på Radio X3M regelbundet det senaste
året kan ha missat Opaque Buff, glamrockarna från
Hufvudstaden. Hungry For Love är bandets andra EP. Skivan är
bättre än liveframträdandet, säger ZXC, men
önskar lite mer träning i replokalen. Till recensionen





















